Har jag tydligen fortfarande, trots att jag inte skrivit något på drygt 2 månader. Tappade stinget helt enkelt, men ska väl se om man kan börja få igång det nu.
Full rulle är det med livet nu, men det mesta av mina tankar riktas för tillfället mot kroppen min. Som ni vet har jag ju haft en lite ”besatt” syn på att förlora vikt och nu skulle jag nog faktiskt säga att det är ännu värre, men trots att det är värre så ökar vikten för varje dag istället. Det är som att jag har en liten jävel inom mig som säger åt mig hur gott det är att äta, jag behöver inte vara hungrig utan bara för att. Vad trött man blir på sånt. Har inte ställt mig på vågen nu på flera veckor och jag vet inte om jag vill heller, jag känner ju att kläderna sitter tajtare. Tur att det är varmt ute så slipper jag sätta på mig jeansen iaf, där märks det ju mer än alla leggings som man går runt i nu. Fast det kanske är mer otur egentligen..
Men jag måste ta tag i det nu inför vintern snart, framförallt måste jag börja träna så att kroppen ska orka mer inför de operationer jag står inför. Skräckblandad förtjustning är det när jag tänker på det, men det ska nog gå bra, tror ni inte det?
Har på sistone kommit in i en period då jag vill testa nya saker, har ju som ni vet alltid varit väldigt anti allt vad sport heter. Men har nu gett både fotboll och speedway en chans, och vet ni, jag tyckte faktiskt om det. Visst, det hade sina stunder då det var lite långtråkigt, men det fick ändå min puls att slå snabbare flera gånger. Sånt gillas! ![]()
Men jag vill bara ut och leva lite, är trött på att bara sitta inne och glo och göra samma sak dag efter dag, träffa samma folk och inget utbyte av att få lära sig något nytt eller få nya intryck. Jag vill börja nån språkkurs, lära mig dansa, mc-kort hade inte varit helt fel, eller kanske testa på husvagnslivet? Varför ska man bo i en ort där utbudet är minimalt? Förstår inte vad jag tänkte när jag valde att flytta tillbaka hit när jag blev gravid, vill bara bort bort bort, långt härifrån och börja ett nytt liv tillsammans med Emilia. Jag blir så arg på mig själv som satte mig själv i en sån här sits, varför? Men jag var oerhört naiv och trodde att pengar var svaret på allt.. men så är ju inte fallet. Fast hade inte haft Emilia om jag handlat annorlunda och henne vill jag inte ta bort, vill bara ta bort det som är runt omkring.. Gud vad jag tjatar om det här hela tiden, blir trött på mig själv ibland.
Kan väl inte vara så svårt kanske man tycker, är väl bara göra något åt det och flytta. Men jag skulle inte klara av att vara utan henne.. skulle bli halv, och då försvinner ju meningen med det iaf. Hur jag än gör så förlorar jag alltså.. och det är jag själv som satt mig i sitsen. Men det kanske bara är så att man aldrig är nöjd med det man har, det hade väl mest troligt varit något annat jag velat ändra om jag bott kvar där uppe.
Hade inte mött de personer som betyder mycket för mig nu om jag inte valt den vägen och hade mest troligt inte varit samma person. Jag väljer att tro (med en viss tvekan) att allt har en mening.
Nu har jag svamlat klart för denna gång, ska väl snart ta och sova så man orkar med ytterligare en väldigt lugn dag på jobbet imorgon, efter det blir det som det ser ut nu svampplockning. Får väl se hur det går med det
